Alla högre primater äter kött, det var när vi började äta den proteinrika märgen som vi fick tillgång till den extra energin som gjorde att vi kunde börja utveckla våra hjärnor.
Men för att få tag på mer märg så behövde vi börja jaga. När man tittar på människans tänder så har vi blandade tänder, vi har grova tänder längst bak för att mala ned och tugga sönder kärnor, vi har vassa tänder längst fram för att skära av kött och vi har hörntänder som fungerar som vapen och självförsvar. Även om människan har minst hörntänder av alla högre primater.
Troligen var de första jägarna inte jägare utan samlare, man letade bland as och med enkla verktyg som stenar kunde krossa ben för att komma åt märgen som finns inuti långa rörben.
Ungefär samtidigt som vi kan se de första jaktvapen så börjar människan att koka mat. Genom att koka mat blir maten mjuk och det är enklare att komma åt näringsämnena i maten, dessutom slipper man äta så mycket mat och mjuk mat är enklare att äta.
De första jaktvapen och jakttillbehör vi har hittat är slungor för stenar. Genom att uppfinna ett jakttillbehör så kunde man kasta en större sten hårdare än utan en slunga.
Jakt har för människor alltid varit en laginsats som antingen har gått ut på att trötta ut ett djur och med enkla jakttillbehör som lätta spjut i trä med fina pilar. Med sig bar jägarna så få tillbehör som möjligt, lite vatten att dricka och nya pilspetsar.
Människan är inte snabbast eller starkast men vi är i särklass uthålligast och vi kan trötta ut i stort sett vilket djur som helst. Vår andra jaktteknik var att driva ett djur i en fångstgrop – i fångstgropen fanns jakttillbehör som vassa spjut och i närheten stora stenar som man kastade ned på det fångade djuret.
Med jaktgropar och med enkla jakttillbehör kunde den tidiga människan lägga ned stora djur som mammutar och uroxar samt farliga djur som grottbjörnar. Med jakten fick vi också våra första husdjur – tidigt tog vi till oss hunden, hunden som är lika bra på att spåra bytesdjur som att varna för fara och försvara en skadad jägare. I utbyte kräver en hund inte speciellt mycket – lite mat och kli på magen så är den nöjd.
Hunden har varit bidragande till nästa typ av jakt som uppkom. Ensamjakt – man började jaga ensam. Det kan ha börjat som invigningsriter för ungdomar eller ett arbete som utfördes av ungdomar – att med jakttillbehör som snaror och fångstfällor fånga in och samla in småbyten som kanin, fåglar och rävar. Rävar har inget gott kött men människor i kalla trakter har alltid jagat räv, dels för att minska på konkurrensen om bytesdjur och dels för rävens underbara skinn.
Ensamjägarens bästa jakttillbehör är just hunden och har alltid varit så. Hunden spårar och hämtar bytesdjur samtidigt som ingen är en trognare vän än just en hund. Idag uppskattar många jägare ensamjakt just för att vi får en paus och vara själva.
Den moderne jägaren har många jakttillbehör – alltifrån jaktvapen till GPS och varma stövlar. Men ändå är det samma sak – den mesta av jakten är ett lagarbete för att lägga ned ett bytesdjur.
Tidigare var alla tillbehör vapen och vattenflaskor idag har vi produkter som fokuserar på säkerhet som färgglada västar och kommunikationsradios. Att jakt är farligt vittnar många skelett om – avslagna lårben, skallfrakturer och krossade revben.
Ändå har förbluffande många överlevt skador som uppkommit under jakt även på förhistorisk tid – många har läkta skador. Varje jägare har varit viktig för gruppens överlevnad.
Jakttillbehör och jaktvapen såg i stort sett likadana ut från stenålder fram tills dess att vi fick skjutvapen. Det dröjde dock länge innan gemene man fick tillgång till jaktvapen som gevär.
Jakt har varit en drivkraft i mänsklighetens utveckling som har gjort oss till en unik varelse – vi har ett avancerat språk, vi är extremt sociala och intelligenta och allting började med att en nyfiken apa upptäckte hur mätt man blev av lite märg…